... tryter!
Jag har inte skrivit på länge å jag hittar inte inspirationen till att skriva.
Jag läste om ett råd, som min vän fick, då hon nämnde på FB att hon ville börja blogga igen.
Rådet var: Skriv för din egen skull å inte för andra. Jag håller fullkomligt med.
Dock tycker jag att det vore kul med lite respons från andra...
Fast då försvinner hela meningen med att skriva för sin egen skull, va???
Men inspirationen tryter, även till att skriva för mig själv.
Jag vet inte vad jag har att säga mig själv!!!  

Skärp dig kvinna... 

 
 Foto: Sabina Jareteg

...på om någon läser min blogg?
Vore kul med ett erkännande av ngt slag.

En lämnad kommentar.

Ett litet avtryck på min blogg.

Idag är det 2 veckor sen jag gjorde min Gastric bypass op.

Jag har sen start gått ner 12,1 kg & är jäkligt nöjd!
-5,4 kg har jag rasat sen op-dagen.

Det är i genomsnitt 2,6 kg i veckan & det är ju inte fy skam.

Det enda jag kan känna oro för är att det kan gå för fort & att hjärnan inte hänger med i samma takt som kilorna försvinner

Jag får väl helt enkelt försöka älska mig tillräckligt mycket som jag ser ut nu, som jag kan tänkas göra när jag har gått ner alla mina 42 kg som är kvar. 

Men det är ju, i huvudsak, inte för att bli smal, som jag valde att göra denna operation. Jag valde att göra den för att få kunna ett friskare liv.

Ett liv med mindre ledproblem, utan sömnapné och utan hälsporrar.

Jag vill också ha en större chans till en anställning, för oavsett vad folk säger så anställer företag en smal människa framför en tjock. 

Min väninna, som går en kurs i självutveckling gentemot arbete, fick reda på att företag ser sjukdomar, sjukskrivningar å extra problem när de ser en överviktig person.

TREVLIGT!!

 Å ja, visst, visst är det så att vi som dras med kraftig övervikt oftast har problem med leder & andra fetmarelaterade sjukdomar, men mina ledproblem började redan då jag var smal. en av anledningarna till att jag gick upp 54 kg berodde på lederna.. Jag kunde inte röra mig på samma smidiga sätt längre. Jag förnekar inte heller att mina ledbesvär redan har blivit bättre med denna viktminskning som jag har lyckats med hittills. 

Jag hoppas på att ytterligare 10 kg är borta innan nyår. Dock betvivlar jag det.

Jag vet att jag gått ner bra hittills, men vet också att det stagnerar under vägens gång.
Hoppas på 7 kg till då... ;)

Nu ska jag åka å kolla på sjukgymnastikens lokaler å se om jag kan få remiss till att använda dem. Jag har som sjukskriven, ingen ekonomisk möjlighet med ett gymkort. :(

TJING!

...att ändra dygnsrytmen, som har spårat ur värre än ett tåg i Indien. 
Är vaken till 3, 4, ibland 5 på nätterna å sover halva dagen istället.

Onsdagen den 9 nov genomgick jag en Gastric Bypass å blev kvar på sjukhuset i 2 dagar. Dessa dagar väcktes jag vid 7-tiden på morgonen å det funkade bra. Jag halvsov en stund på förmiddagen på torsdagen, men inget på fredagen, då jag kom hem å vardagen tog vid. 
Dagarna efter operationen så fungerade dygnsrytmen på ett tillfredställande sätt, fram till i tisdags... Därefter hamnade rytmen i baktakt igen.

   Varför???
   Är det pga tristess???

   Ja, det är den troligase orsaken. Det finns inget roligt att hitta på under förmiddagarna då alla mina vänner jobbar å jag är för trött för att göra ngt avancerat själv.

Det finns heller inget intressant på TV förrän sent på kvällar eller nätter...
I natt satt jag vaken till efter 4 för att en av mina favoritserier sändes då. Å jag väljer att titta på den, istället för att gå å lägga mig...   

Men nu vill jag inte ha det så här längre.
Jag måste bryta denna spiral av tristess å fel tider.

Hur ska jag då göra?
* Tvinga upp mig själv ur sängen i normal tid.
* Äta min frukost, ladda kamerabatteriet å ut å gå...
* Åka iväg till köpcentrat å fönstershoppa.
* Fortsätta att söka jobb eller annan sysselsättning...
* Pilla naveln å klippa tånaglarna... 
* Jaga dammtussar 

* Kliva in i cyberspacevärlden där mina andra vänner finns: Facebook???

   Det jag lagt märke till är att jag kan hamna i en viss sorg de dagar jag år ute på FB långa stunder, för jag tycker att ingen "pratar" med mig... Kan det bero på att alla andra gör saker utanför cyberrymden??? JA! Min dumma nöt, så är det! Folk har ett liv utanför FB, Skaffa det du med... 

Jaja, Whatever!

En ändring måste till iaf... Å jag börjar med dygnsrytmen!
Önska mig lycka till.
Det kommer att bli svårt, för jag älskar att sova... 

Tjing!
 

...Satt jag å min dotters pappa å funderade på namn till vårt första barn. 

Vi kom fram till ett vackert namn å idag har hon namnsdag.

Sabina blev det! 

Jag är så nöjd med det namnet.

Det var en del diskussioner om namn till henne innan vi kom överrens.

Jag hade som förslag, både Sanna å Saga, men inget av de blev det. Min dåvarande väninna blev topp tunnor rasande på mig över Sanna då hon hade bestämt att hennes förstfödda dotter skulle heta det... Ok, Jag backade med Sanna för väninnans skull. Förövrigt så heter hennes enda dotter Matilda... :)

...Då kommer vi till namnet Saga...

Hennes far vägrar... NÄPP, ICKE... Total vägrar att kalla henne Saga. Å återigen backar jag...

Idag har Sabina en syster som heter Saga på pappas sida... Konstigt att det ena barnet kan heta Saga men inte det första...

Idag är jag mindre glad på mig själv att jag backade med namnen, men å andra sidan så är Sabina det enda rätta namnet till min älskade dotter.!!!

Tjing!

...väder, med ihållande regn idag...

Jag tror jag går å lägger mig & läser...
Inte ens beroccan fick fart på Tantens energi....
GÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP! 

Tjing!

...vet precis vad katterna gör på nätterna, då jag sover. I ett visst ljus så kan man se tassavtrycken på spisen...
De är uppe å vankar på köksbänken på natten. De letar nog efter mat!
MmHmmm...
De stackarna svääälter ju i detta hem.
"Serveras det AAAAAALDRIIIG mat, här??", tänker de nog å så går de på jakt...
Som om det skulle ligga en mus i diskhon å skräpa... :)

Jag vet vad de gör, de små rackarna... 

Ett gråare väder än dagens, har jag sällan skådat. Men så är det inför vinterns bistra kyla. 

5:te dagen på pulver å det går hur bra som helst. -3,8 kg visade vågen imorse. Måste påstå att jag är hur nöjd som helst med det resultatet. Det kommer att bli en prövning denna vecka då sonen är hos mig, men det ska gå bra. Jag ska inte sabba mitt nuvarande resultat, genom att falla för frestelser. 

Jag hoppas bara min son är snäll å respekterar mitt kämpande å inte drar hem en massa godis.

Nu drar jag iväg å handlar mat till min son... Ska bara handla sådant som jag tycker är ÄCKLIGT! Som fiskbullar å ärtsoppa... :)
Å kattmat, för det är ju uppenbart att mina katter svälter! :) 

Tjing! 

...känns faktiskt väldigt bra just nu. Trots vissa tråkigheter.
Det känns som att jag är på väg ur min långvariga depression. Jag kan hantera saker å ting på ett mer beslutsamt & tryggt sätt. Jag har fått tillbaka en hel del av min gamla humor å förmågan att se klarare på "problem".

Vaknade sent idag. Sov riktigt länge & det var så skönt!
Gick upp, satte på kaffe, drack min berocca & hällde upp vatten i badkaret. Tände lite ljus i & kröp ner bland

bubblorna... Ahhhh... Jag passade på att läsa ut boken som jag läst ett tag. 
Det är den första bok, jag läst, där sidorna är skrivna till det allra sista blad... Aldrig varit med om tidigare.. :)

Idag vill jag ta vara på det fina vädret å gå en promenad med Maria å hennes hundar nere vid Skräcklan. Skvallra å tjöta hål i huvudet på varandra. Hoppas hon kan idag. Ska messa henne nu..
TJING!!

Om ni inte har märkt det så är hösten här! :D